Jag vet att det var längesedan jag skrev av mig av mina inre tankar men idag gjorde jag det och delar mig med utav den till er här.

Som litet barn var jag som vilket barn som helst, inte perfekt för ingen är helt perfekt.
Jag var en som ville synas för allt bra jag gjorde, men synes oftast bara för allt dåligt jag gjorde men även få beröm för hade jag fått det så hade jag vetat att dom såg mig.
Jag var ett aktivt barn med koncentrationsvårigheter men även lätt för att lära mig när jag fick koncentrationen att sitta på plats.
Jag var glad för att prata och vara livlig men det mesta gjorde jag för att synas att jag verkligen fanns, men blev lätt bortglömd.
Jag ville bli sedd och älskade men framförallt respekterad och accepterad för den jag var för jag var ju ett litet barn, men ingen såg mig minst sagt så var det två jag hoppades skulle göra det mest men dom var upptagna med sig själva och alla andra.
För mig kan inget barn få för mycket närvaro och uppmärksamhet.

- ny text skriven av myyangelica -

Godmiddag alla bloggläsare.

Hoppas att allt är bra med er!

Idag så har sömnen inte varit den bästa för mig för jag har vaknat från och till flera gånger, en del gånger tog det tid innan jag somnade om igen, och väl man gjorde det kändes helt fruktansvärt jobbigt!

Men sen är det inte konstigt man är trött heller för man är ju kvar i denna trista lägenhet, men som tur är det snart över, över för gott förhoppningsvis!

Igår var sonen på dagis några få timmar, för han ville så gärna leka med sina kompisar, så väl efter lämnat honom så stack jag till min bästavän (Natalie) som har varit den bästavännen igenom åren, vi har känt varandra och varit bästavänner sen vi gick i 5:an på grundskolan, helt galet vad tiden går fort!

Alldeles för fort! Någon mer än jag som känner att man önskade man kunde pausa tiden ibland?! 

Idag så är bara jag och sonen hemma och njuter för fullt av varandras närhet, han leker för fullt som alltid och en annan packar ner saker i lägenheten, känns som man vill packa ner allt direkt! Men 20 dagar kvar, men men kanske lika bra att packa så mycket som möjligt så slipper man tänka på det längre fram och stressa med det, för dessa dagarna går antagligen fort fast man inte tror det. 

Sambon har varit och jobbat hela förmiddagen och nu på väg och ska ta prover förhoppningsvis så har han blivit bättre i sin diabetes så han kan också börja må bättre. 

Annars idag och ikväll blir det antagligen familjemys som igår framför film och bara njuta av varandra närvo, funderar dock på vad jag ska göra för middag till oss idag, men kan inte fundera för länge för kött tar ju evigheter och tinna och man vill ju gärna inte äta i natt, haha!

Skämt och sido.

Imorgon så väntas verkligheten igen för mig och sonen det blir dagis en stund för han imorgon och jobb för mig, jobbar ju bara imorgon och på fredag också sen är det slut för min tid där.

Känns helt ofattbart - för jag trodde verkligen att jag skulle få stanna kvar - åtminstone tills min tid var slut!

Men nu var det ju där igen att jag tror alldeles för mycket på människor och att alla har en god sida.

Ibland (allt för ofta) har jag fel om dom människorna som jag tror det bästa om.

Wow, glömde säga det att ikväll är det ju Efterlyst och det får man ju inte bara missa!

Nej, nu ska jag fortsätta packa sen ta tag i att komma på vad man kan äta idag, men funderar samtidigt på fisk, hade ju också varit jättegott! Ja, men vi får se iallafall.

För isåfall blir det kokta potatis och kokta morötter och fisk och min hemmagjorda vitsås och fisken kommer ju vara torsk så förhoppningsvis blir det det, för både jag och sonen gillar fisk men sambons fisk ätande går i perioder men tror inte det ska vara några konstigheter för han brukar älska all mat jag gör (han säger det iallafall..) hehe!

Önskar er alla en helt underbar onsdag!

Tack för ni läser min blogg, undra vad det är som är det bästa med min blogg?

Kommentera det gärna!

Hahaha, alltså mitt underbara barn är bara för himla rolig! Haha! :D