Jag vet att det var längesedan jag skrev av mig av mina inre tankar men idag gjorde jag det och delar mig med utav den till er här.

Som litet barn var jag som vilket barn som helst, inte perfekt för ingen är helt perfekt.
Jag var en som ville synas för allt bra jag gjorde, men synes oftast bara för allt dåligt jag gjorde men även få beröm för hade jag fått det så hade jag vetat att dom såg mig.
Jag var ett aktivt barn med koncentrationsvårigheter men även lätt för att lära mig när jag fick koncentrationen att sitta på plats.
Jag var glad för att prata och vara livlig men det mesta gjorde jag för att synas att jag verkligen fanns, men blev lätt bortglömd.
Jag ville bli sedd och älskade men framförallt respekterad och accepterad för den jag var för jag var ju ett litet barn, men ingen såg mig minst sagt så var det två jag hoppades skulle göra det mest men dom var upptagna med sig själva och alla andra.
För mig kan inget barn få för mycket närvaro och uppmärksamhet.

- ny text skriven av myyangelica -

Allt är fortfarande inte på plats eftersom nu ska julen städas bort också, men livet leker och jag älskar att inreda, inredning är något jag brinner för. :)
Så det senaste projekt jag har gjort idag kommer upp som bild här i bloggen så alla kan få se hur finurlig och vad roligt jag har det!